Sedan slutet 1970-talet bor och arbetar jag på Söder i Stockholm. Verkstaden ligger på en gård med byggnader med ursprung från början av 1700-talet. När jag blåser glas hyr jag in mig i en kollegas glasstudio. Oftast blåser jag ensam och på ”fri hand” dvs utan någon form. Det blir vinglas, snapsglas, skålar, fat och flaskor i varierande form och färg. Unika eller i mindre serier där föremålen blir ”olika”, men där grundformen är den samma. I min egen verkstad efterarbetar jag glaset. Ibland med kalla dekorationstekniker, främst gravering med handgravyrmaskin, sandblästring och etsning med etspasta. Dessutom arbetar jag med teknikerna ”fusing” och ”slumping”. För många år sedan såg jag en utställning med Commedia dellárte masker och blev intresserad av att göra masker i glas. För det mesta blåser jag mitt eget planglas till maskerna. Glasblåsningen. Glasets olika tillverkningsprocesser är det som intresserar mig. Något som leder mig vidare. En ständig utmaning. En dialog. Glas innebär transparens, ljus, färg och form. Ett vackert, förföriskt, ”levande” material.