Flamework / Lampwork

Det svenska ordet för "lampworking" eller som det också kallas "flameworking" är lamparbete. Det är konsten att bearbeta glas i en flamma. Tekniken används till exempel för att tillverka små glasskulpturer och konstglaspärlor eller för att forma delar av större pjäser. En del tillverkning av laboratorieglas och formning av neonrör sker också med denna teknik.

Man utgår från en glasstav eller ett glasrör. Glaset fästs på en metallstång som används som handtag då man bearbetar glaset. Glaset värms med en gasbrännare med gasol, eller gasol blandad med syre. Flamman kan ha varierande egenskaper som t ex varm/kall, mjuk/hård och spetsig/bred. Detta styrs av vilken gasblanding man använder och av hur munstycket på brännaren ser ut.

Lamparbete ger stor flexibilitet vid formningen. Eftersom man kan välja vilka delar av glaset som ska värmas går det att skapa mycket invecklade former. Ojämn uppvärmning av glas kan dock ge tillfälliga spänningar som gör att det spricker då det bearbetas.

Man kan använda olika glassorter. I lamparbetessammanhang kallas helkristall och sodaglas för "mjuka glas" och finns i en mängd färger. De är mer lättflytande och kan bearbetas under en längre period innan de stelnar, men är känsliga för temperaturväxlingar och spänningar. "Hårt glas" som borosilikatglas, finns bara i en begränsad färgskala och smälts vid mycket högre temperatur. Det tål dock temperaturväxlingar bättre och har inte lika lätt för att få spänningar.