Mosaik

En mosaik är en dekorativ komposition av olikfärgade små bitar glas som fästs på ett hårt underlag med murbruk, kitt eller cement så att bitarna bildar ett mönster eller en bild. Mosaiker har förmodligen skapats i alla kända kulturer. De första kända mosaikerna är åtminstone 5000 år gamla. Ordet mosaik härstammar från grekiskans μούσειος, "hörande till muserna". Detta refererar till de nio muserna, det vill säga de gudinnor som inspirerade konstnärer, filosofer och intellektuella. De tidigaste konkreta mönsterna utgjordes av växtslingor, fiskar och snäckor, för att sedan övergå till motiv som är verkligt avbildande. En av de äldsta mosaikerna med avbildade motiv är Alexandermosaiken i Pompeji från 100-talet f.Kr, som numera finns på Nationalmuseet i Neapel. Flera mosaiker från Romarriket finns bevarade. Konstformen upptogs av de kristna konstnärerna, där den särskilt utvecklades i Ravenna; Venedig var ett centrum för glastillverkning, och de kristna mosaikerna var huvudsakligen tillverkade i glas som glänste.

Bland de vackraste och hantverksmässigt mest skickligt utförda mosaikerna återfinns i Roms kyrkor. Här intill visas takmosaiken i Cappella di San Zenone i kyrkan Santa Prassede. Kapellet är smyckat med guldmosaiker, bokstavligt från golv till tak, och kallas i folkmun "Il Giardino del Paradiso" ("Paradisets lustgård"). Mosaikerna beställdes på 800-talet av påven Paschalis I. Mosaiken på bilden framställer fyra änglar som bär upp en runde med den tronande Kristus.

Berömda svenska mosaiker från 1900-talet är Gyllene salen i Stockholms stadshus av Einar Forseth, absiden i Lunds domkyrka av Joakim Skovgaard, samt koret i Kila kyrka nära Nyköping och mosaiken över Linköpings domkyrkas huvudingång av Bengt Olof Kälde.

I modern tid har mosaiker blivit ett slags dussinkonst som pryder bland annat tunnelbanestationer och offentliga byggnader.