Skip to main content

Gravering

Gravering är liksom slipning, blästring och isning(frostning) olika metoder att dekorera glas. Den är en av de äldsta och mest arbetskrävande dekorerings- och förädlingsmetoderna.

Glasets yta arbetas antingen med handverktyg genom ritsning och punktning eller maskinellt efter det att glaset kylts och lämnat hyttan.

Tidigare utfördes graveringen i en speciell spindel. Slip- eller gravyrtrissan sitter i ena änden av den roterande spindelaxeln. Spindeln drivs av en motor. Gravyrtrissorna är tillverkade av kopparplåt (koppargravyr). Dessa är bärare av en blandning av slipkorn, t.ex. korund och slipvätska, t.ex. maskinolja, som utför själva slipningen av glasytan.

Nutidens gravyrmaskin är som en penna med roterande stift. det finns diamant- och karborundumstift i olika dimensioner och grovlekar samt gummitrissor och koner till polering. Det roterande stiftet i handstycket drivs via en flexibel axel av en motor. Vid gravering i detta fall förblir glasbiten stilla och gravören för handstycket med den roterande trissan över glaset.

Det är tvärtemot vid koppargravering där trissan är i ett fast läge och gravören håller i glaset (arbetsstycket) och trycker det mot den roterande trissan.
Det finns olika former av gravering.

Vid motiv- och figurgravering slipas figuren ner i glasytan. Det graverade motivet blir som ett avtryck i våt sand. Relieftgravering, även kallad cameo, innebär att omgivande glasyta slipas ner och figuren framstår upphöjd. dessutom finns linje- och ytgravering (kasning). Poleringen är en viktig del av graveringen.

Gravören måste skydda sig mot glasdamm genom att binda dammet med vatten eller olja. Utan bindemedel måste det finnas ett bra utsug av dammet. Utsug och gravyrmaskin för oväsen, varför hörselskydd bör användas.